Lofoten tour 2022

En resa som jag planerade att köra när corona var en dryck man kunde köpa på bolaget, men det blev ett par års väntan innan man var välkommen in i Norge. Men nu var det dags, på startlinjen stod jag med min Triumph Tiger 1200 och Reine med sin Triumph Tiger 900. Två rätt likvärdiga hojar, en med kardan och en med kedja. Väderleksprognosen de närmsta 10 dagarna var inte så lysande, men vem är väl rädd för lite vatten.

Regntunga skyar och några stänk på visiret men inte mer och dom upphörde redan innan vi kom till Falköping. Ett snabbstopp i Grästorp för att proviantera lite inför kvällen, samtidigt som solen tittar fram över västgötaslätten. Kanske inte den mest spännande vägsträckan fram till Dalsland. Framme vid Håverud och en glass vid slussarna innan det var dags att ge sig på Brudfjällsvägen, en sträcka som är som en åkatraktion på Liseberg. Här går det att få rätt höga doser av adrenalin i kroppen om man vill, men inte den här gången nu tar vi det lungt.

Riksgränsen vid Eda med tillhörande köpcentra och köpsugna norrmän på den svenska sidan passeras och i nästa ögonblick befinner vi oss i Norge, bara en kvart senare på campingen där vi checkar in i en hytte. Tält har vi med men priset för en liten enkel stuga med el och en kokplatta med två till fyra sängar i delat på två, är det samma som för tält så det får bli reservplanen om mot all förmodan det inte finns lediga hytter.

Vaknar tidigt denna den andra dagen och en blå morgonhimel syns bland molnen, packar motorcykeln samtidigt som kaffet kokar så vi kommer i väg ganska snabbt. Ungefär lika snabbt som vädret växlar, till regn och dåligt sikt som följd. Planen var att ta oss till Gol, men eftersom vi är tidiga så fortsätter vi ner mot Flåm. Det går bra trots ett envist regnande, men mellan skurarna tittar stundtals en strimma sol igenom.  Viker av från riksväg  7 till väg 50 samtidigt som det går uppför Temperaturen sjunker ner till sex sju grader. Tror vi har kört flera mil genom mörka tunnlar men som har öppnat sig mot ett fantastiskt  landskap med fina vägar med  enastående utsikter, då är det lätt att glömma lite regntunga skyar. Tredje försöket att få tag på lämplig hytte löste sig  nere i Aurdalen för 600 nok.

Packade och klara på den tredje dagen samtidigt som det italienska kryssningfartyget Costa Diadema gled in till Flåm i Sognefjorden. Och så gjorde vi, kanske inte lika majestätiska, men vi parkerade snyggt nere i hamnen iallafall. En liten runda bland turistfällorna hann vi med innan det var dags att dra vidare Från Flåm upp bland molnen över fjällen, tar vi oss över bland kvarglömda snödrivor samtidigt som temperaturen sjunker ner mot fem grader. Väl på andra sidan  och nere på havsnivån återkommer värmen, eller ja 12 grader i alla fall 

En våffla och kaffe i Lom efter den andra fjällövergången,  så var det dags att söka upp en hytte för kvällen. Parkera hojarn, smörja Reines kedja och laga till en kulinarisk sensation. Så nöjda efter dagens etapp på helt fantastiska vägar

En tidig start på den fjärde dagen med en sol som gör tappra försök att bryta igenom. Dagens etapp blir inte så många mil då det är mycket att se och med många fotostopp. Från Bissmo följer vi älven Otta och tar oss sakta uppåt i höjdmeter,  temperaturen kryper ner några snäpp så vi får användning av värmehantagen. Vid uppfarten till Dalsnibba kan vi konstatera att det är ett tjockt molntäcke som gör det ointressant att köra upp. Så vi fortsätter ner till Geiranger, ett fantastiskt fint vägavsnitt med otroliga vyer genom otaliga hårnålskurvor 

En liten tur genom byn och en fika med våffla denna gång  med en chokladfyllning var väl ingen större smaksensation. Men nu väntar Örnesvingen  och en färjetur från Eidsdal och om FerryPay fungerar så väntar Trollstigen på andra sidan.

Dagen avrundas med en kulinarisk sensation i hyttan för kvällen, en alldeles nyöppnad burk gulaschsoppa. Reines kedja smörjer vi i morgon.

Dag fem och sovmorgon ända fram till halv sju, så en något sen start från Mjelva camping.  Några timmar och en färja senare befinner vi oss på Atlanthavsvägen, som blev något av en besvikelse. Visserligen vacker natur och en spännande bro men det var snabbt överstökat. En uppfattning som våra hyttgrannar ett mc-åkande par från Danmark delade,  men nu har man i alla fall varit där.

Våra danska grannar ger upp och vänder in till Sverige i tron att det bli bättre väder där " vi kan ikke holde det ud " Men med bra kläder så klarar man sig bra, och än så länge har vi inte behövt dra på regnkläderna. Dag 6 och det första delmålet är Katedralen i Trondheim det tar inte mer än en kvart så är vi parkerade vid Nidarosdomen en gotisk drottning, en mäktig och imponerande byggnad 

Det blev även en tur ner till hamnen för att titta på dom fina magasinshusen. Kan tänka mig tvåhundra år bakåt i tiden att det var ganska livligt med alla segelfartyg och senare ångfartyg som lossades och lastades med varor från hela världen. Men nu är det tomt på sjösidan medan magasinen har en mer modern inriktning, som boutiquer och restauranger. Vackra byggnader var det i alla fall, så en kort fotosession innan vi for vidare på vår nord Norge tour. 

Fortsatt lätt regn när vi kör norrut på men inget som stör speciellt, bokar hytter dag för dag så länge det ostadiga vädret håller i sig. I morgon passerar vi Polcirkeln medan vi idag nöjde oss med Nord- Norge gränsen 

Bågen över bågen 

Packar hojen tillsammans med tusen knott, så det går ganska fort att komma iväg. Lite duggregn direkt på morgonen så man piggnar till rätt snart. Några fotostopp utefter vägen hinner vi med,  då dagens etapp inte är så lång bara dryga trettio mil. Provianterar i Mo i Rana så kvällsmiddag och morgonens frukost är fixad. 

Upp över Saltfjället vid Svartisens Nationalpark kommer vi så småningom fram till Polcirkeln ömsom regn ömsom sol, men det känns rätt gott och komma in och få en varm våffla och en kopp kaffe.

Golvet är sopat och mattan rystad, så nu fortsätter touren och vi lämnar den gula lilla hyttan för färd mot färjan i Bogenes över till Lödingen. På vägar genom ett fantastiskt landskap, ett stopp för en fika med utsikt 

Molnen börjar skingras och solen som har hållit sig undan i en vecka skiner i kapp med två bikers on the road. Vi är framme vid färjeläget tidigare än beräknat, men det är inga problem att ta den tidigare avgången trots bokad plats på nästa färja fina vägar o vacker natur när vi närmar oss Kabelvåg, där vi har bokat ett rum i två dagar. Söndag blir det en sväng upp till Andenes som är den norra delen av Lofoten, och på måndag blir det den södra änden

Incheckade på vandrarhemmet och hungriga efter en dag på bågen, tar vi en sväng in till Svolvær för en bit mat. Under tiden fylls det på med nattgäster. Ett gäng från Italien på motorcyklar 

och jämte min står en BMW från Spanien, så det är ett populärt pang och billigt. Återstår att ta en sista bild för kvällen kl 24 med en midnattssol  över Lofoten

Den nionde dagen på resan, förväntningarna är höga. Blev glatt överraskad av frukosten på vandrarhemmet, en väl tilltagen buffé. Standarden överlag på detta ställe är väldigt bra, rent och fräscht och billigt 1800 nok för två nätter med frukost. Ett par mackor fick vi med oss som färdkost när vi for iväg mot norra Lofoten med sikte på Andenes fyr. Det blev en hel del stopp utefter vägen för att ta lite bilder, det är lätt att imponeras av naturen här uppe. Även att det är mindre dramatiskt, något flackare ju längre norrut och närmare Andenes man kommer. Flera vi har pratat med tycker att den södra delen är vackrast, det återstår att se i morgon.

Andenes fyr anlades 1859 och är Norges högsta med sina 40 meter, byggt i gjutjärn och tegel. För hundra kronor så fick man klättra upp och njuta av utsikten en stund

En god frukost med färdkosten inlindad i servetter och Hojarna klara för avfärd. Samtidigt som regnet som väckte oss på morgonen har upphört och små strimmor av en blå himmel lyser igenom. Ännu en dag i detta fantastiska landskap på helt underbara vägar, visserligen den sista för den här gången, men vi lämnar Kabelvåg på väg söderut nöjda och belåtna, fast beslutna att greppa den här dagen också.

På riktigt fina slingrande vägar tar vi oss ner till Å som är Lofotens sydligaste ort, här passerar vi  en liten by vid namn Reine. Vilket blev omöjligt att köra förbi utan att först fota byns namne vid skylten

Det är svårt att inte  imponeras av naturens scenarier  på Lofoten, där inlandsisen inte har haft så stor påverkan på fjällen. Därav de unika toppiga bergen. Två dagar i detta fantastiska landskap är alldeles för kort tid, så det finns mycket mer att uppleva. Färdkosten åt vi i väntan på färjan som skulle ta oss över till Bodö, en liten sjöresa på tre timmar. Sen återstod en timmes färd innan vi kl 19 kunde checka in i hytten för kvällen.

Vår danske vän Lau kom förbi på frukost för att ta farväl innan han for iväg på sin BMW, själva hade vi inte så brått då stugan  för kvällen var bokad och klar. En kort med betoning på kort fjällvandring hann vi, eller jag med innan det var dags för fika.

Ett fint litet Mc-museum strax innan Mo i Rana med en hel del krigshistoria från andra världskriget, både motorcyklar och granater, värt ett besök.

Närmar oss en skylt Arctic Circle Raceway, då tar nyfikenheten över och trajans abs bromsar ser till att vi inte missar infarten. Här pågår en tredagars kurs i kurvtagning riktigt kul att se. Stugan för kvällen väntar och även en tillagad middag kanske ingen smaksensation men ändå en välöppnad konservburk som värms med omsorg

Dag 12 och ett lätt duggregn inledde dagens tur till Strömsund från Tärnaby, men det skulle bli värre. En genväg ner till Vildmarksvägen över Dikanäs där Tigrarna fick bensin och vi varsin räkmacka. En väg som var under renovering med nytt bärlager, så där var det till att åka på grov mackadam i nära nog två mil. Väl på Vildmarksvägen blev det ett par stopp vid några av forsarna, innan regnet kom på allvar.

Över Stekenjåkkplatån, det var härifrån det började regna på riktigt. Så nere i Gäddede var kläderna ganska blöta, utan att det hade gått igenom. En fika med  en frasig våffla var precis vad vi behövde just då. Vidare mot Strömsund tillsammans med ett åskoväder som blötte ner os rejält, en grävling försökte bita Reines Tiger men ångrade sig rejält samtidigt som han for till de sälla jakmarkerna. Vi landade välbehållna på campingen lagom till middagen.

Kläderna har precis torkat efter gårdagens åskoväder, mest tack vare att vi skruvade upp värmen i stugan på max. Vaknade av att vi hade nästan trettio grader i den lilla kompakta stugan. Frukosten  tog vi på macken där vi tankade, innan vi  satte kurs mot Östersund för ett besök hos Willy Carlsson åkeri 

En snabb koll så Reine har surrat WD40 burken, innan vi åker och käkar på restaurang Papegojan. En promenad i  Östersunds centrum och lite proviantering, innan det var dags för vidare färd

Kvällens logi fixad i Ytterhogdal där vi kunde låna ett rum i huset där åkeriets chaufförer övernattar. Sextio mil kvar av denna resa, avaktar vädret och när vi kommer iväg i morgonbitti, det avgör om det blir sista stinten i morgon

Fjortonde och sista dagen på den här är resan, vädret ser inte så inbjudande ut, så hemlängtan känns lite starkare en sån här dag. Packade och klara för hemfärd redan kl 7, hoppas vi inte störde chaufförerna sömn när vi åkte. Ett första fika stopp i Rättvik för en värmande kopp kaffe, 10° rena hösttemperaturer men det ser ljusare ut söderut. Ner till Västerås på lite mindre vägar med vädret som växlar från lätt regn till uppehåll men ingen sol, så temperaturen håller sig under 12 grader. Vi svänger ner till Tidö slott på fina vägar, här huserar mängder med motorcyklar från slutet 1890-talet till dagens moderna hojar och framför allt mycket Triumph. Lite käk i Kvicksund innan vi rullar dom sista milen ner mot Jönköping, och för första gången på 14 dagar åter få höra Vätterns vågor samtidigt som solen går ner.

Lite siffror på NordNorge Touren 14 dagar, 500 mil, 80 timmar i sadeln, snitthastighet 65 km/tim, snitt förbrukning bensin 0.45 l/mil, +( 2 burkar WD40 Reines hoj ) och inte 1 dag behövdes det regnkläder men bra Gore-Tex kläder