En roadtrip på nästan 300 mil från Jönköping norrut med Inlandsvägen som utgångspunkt och Nordingrå som ett delmål och det med en plan att ha så lite plan som möjligt.
Med ett klick sitter tankväskan på plats igen och så är man äntligen på väg. Svänger ut från macken och känner stor tillförsikt om bara vädrets makter gillar oss motorcyklister så kommer det att bli en intressant resa och just nu ligger den hel och orörd framför mig. Att resa med motorcykel blir för min del en mer direkt och nära upplevelse, mer som att vara inne i bilden och inte bara titta på den utifrån. Känslan när man lutar sig in i kurvan och med pekfingret lägga tryck på framhjulsbromsen in mot apex och där möta med gasen ut ur kurvan, det ger en härlig känsla genom hela kroppen och man blir ett med motorcykeln.
Planen inför resan var att inte ha någon plan, eller så lite plan som möjligt. Försöka följa min nyfikenhet efter vägen, en spännande vägskylt, en vacker utsikt eller ett intressant museum. Några stolpar eller point of interest har jag installerat i min gps som får leda mig norrut på slingrande vägar där motorvägar är bannlysta, det är hela planen. Inget bokat boende eller tider att passa, tältet är med som en garanti om alla vandrarhem eller B&B är fulla av hemestrare.
Passerar Hjo på 195:an glest trafikerad och oändligt tråkig väg, samtidigt kan jag uppskatta de öppna vyerna ut över Vättern. Fartvinden känns fortfarande lite fuktig och varm efter nattens regn, blandad med en del laddade dofter från kringliggande åkermark men det är dofter man får ta.
Just nu är gpsen inställd på Nora och Grängesberg, återstår att se om jag når Grängesberg i dag fast det är inte så viktigt, men en förhoppning på mycket järnvägshistoria kryddad med lite bergsmannakultur denna den första dagen på denna resa. 35 till 40 mil längre stintar än så ska jag försöka undvika det blir ändå över 5 timmar på hojen.
Forsvik och dags för lite lunch och en bensträckare, kör ner till en gräsplätt utmed Bottensjön, precis där vågorna rullar in över stenarna i strandkanten, en rofylld plats för lite kaffe och några mackor. De första 10 milen avverkade.
Kanske är det just nu och här som den riktiga känslan att vara på väg infinner sig, när man kommer bort från hemtrakterna och nya obekanta vägskyltar dyker upp efter vägen. Samtidigt blir man mer och mer beroende av väderleken i takt med att milen från hemtrakterna blir fler, blir inte så enkelt att bara vända hemåt om det börjar att regna, ja jag vet att det går och köra även när det regnar men det är inte samma upplevelse, blir mer av en transportsträcka då och dom vill jag ha så få som möjligt.
Enligt LFV-kartan så ligger Karlsborgs flygplats mindre än 5 km härifrån så det finns lite flygrestriktioner i området, inte läge att plocka fram drönaren här för att fotografera. Nöjer mig med några foton och några sekunders video med GoPro kameran för kommande bruk. Tanken är att sätta ihop några klipp från resan.
Sköljer ur fikamuggen i sjön och knäpper igen packningen, härifrån blir det lite roligare vägar med kurvor att luta sig i och farten är god med tonvikten på ”god” framför ”fart” Två timmar och en kvart visar gpsen till Nora, sen ytterligare en timme och en kvart till Grängesberg. Känns skönt att inte ha något bokat, kan bli kärvt att nå Grängesberg första dagen men vad gör det har inga tider förutom mina egna att passa på den här resan.
På sjukt fina glest trafikerade vägar där ängar och blommande trädgårdar når ända ut till vägen, människorna tittar upp där de sitter på sina verandor för att se vem som kör förbi lite av nyfikenhet och lika mycket grannsamverkan. Sveper fram genom landskapet som börjar ändra karaktär, lite mer skog och här strax innan Nora finner jag Pershyttans kulturreservat en unik bruksmiljö.
Här kan man som besökare se och förstå sambandet mellan naturtillgångar – malm, skog, rinnande vatten och framställning av järn i hyttan. Känner mig nöjd efter ett par timmar bland vattenhjul och masugnar, men också imponerad att man med så enkla medel kunde framställa järn, från gruva till tackjärn under ganska hårda arbetsförhållande både ovan och under jord.
Förmiddagen går över till eftermiddag och vädret blir bara bättre ju längre norrut jag kommer, närmar mig Nora, tanken var att kolla in sista avgången för dagen med ånglok till Järle, men där blev man rejält besviken då det dök upp ett diesellok, så jag avrundade med en glass i skuggan på perrongen innan jag körde vidare mot Grängesberg och jakten på en camping.
En stor skylt Silverhöjdens camping strax innan Grängesberg, tillräckligt stor för att jag nästan ska missa den, men effektiva ABS bromsar räddar upp situationen. Tältet är rest på en kvart middagen är fixad lika snabbt, jag tror jag vridigt öppningen så jag får sol rakt över sjön till frukost, och jag tycker jag är förtjänt av en öl eller två uppe på campingens pub som en avslutning på den första dagen.
Vaknar tidigt efter en natt med lite dålig sömn, brukar vara så den första natten i tält. Öppnar upp för att få in lite luft och ser solens strålar glittrar hela vägen över sjön, det kommer bli en varm dag även denna den andra dagen på resan. Funderar på dagens etapp och bestämmer mig för ett besök i Falun och kanske få en inblick i ortens kopparbrytning.
Kokar morgonkaffet och fyller upp termosen, samtidigt som jag tar del av hotälltets spartanska frukostbuffé. Dags att riva campen och köra vidare. Bensin lampan lyser ilsket likt ett stoppljus, så det är lika bra att följa rådet och söka upp första bästa mack direkt.
Dalarna bjuder på fantastiska vägar om man bara lämnar dom större stråken, kör en blandning av asfalt och grus. Passerar vackra gårdar, timrade hus byggda för ett par hundra år sen omsorgsfullt omhändertagna av generationer så typiskt för Dalarna, nästan som att försvinna in i en Zorntavla.
Termometern passerar 27° och inte ett moln, planerar mina vätskestopp så att både jag och Tigern får lite svalka i skugga. Framme i Falun och koppargruvan hittar ingen skugga så jag skyndar mig in i besökscenterets svalkande luftkonditionering. Tittar igenom vad som bjuds och beslutar mig för en rundtur utan guide och ovan jord, snikvarianten kan man kanske kalla den, men det var ju inte så många år sen jag var nere i Sala silvergruva där jag fick uppleva lite av gruvarbetarnas arbetsmiljö runt 1700-1800 talen.
Ett slående minne från den gruvvandringen var det kompakta och totala mörker man fick uppleva när all belysning släcktes för ett ögonblick. Det var som om delar av hjärnan kopplades ner, det fanns inget att för den att registrera förutom hörseln. Så den här gången fick det bli en ovanjordupplevelse, det finns en hel del att imponeras av även ovan jord och gruvgångar, bland annat att se hur man lyckades att hålla grundvattnet borta från gruvan.
Med ett gigantiskt vattenhjul och nu kanske jag killgissar men det såg ut som 15-20 meter i diametern som med hjälp av en lika gigantiskt kraftöverföring kunde lyfta grundvattnet ur gruvan och allt tillverkat i timmer och i en tid då man inte hade tillgång till elektriska verktyg. Här hade det varit bra och fått lite fakta från en guide, men jag tar hjälp av google och en glass i informationscentrets svala inomhusklimat samtidigt som jag betraktar en aldrig sinande ström av souvenirjagande turister. Undrar hur många muggar med med motiv från Falukoppargruva man säljer på ett år
Dags att fara vidare sätter gpsen på Nostalgimuseet i Rättvik och här märks det att hemester är populärt, husvagnar följt av en kolonn av 10-talet bilar, en procession som upprepar sig med jämna mellanrum. Ingen ide att hetsa upp sig utan jag njuter fina vägar, ligger på ett betryggande avstånd för att slippa bli inblandad i nån olycka.
Väl framme i Rättvik vid Knecktaplatsen finner jag Nostalgimuseet, swichar mina 20 spänn i inträdet samtidigt som damen i kassan berättar hur samlingarna kom till och om sin man som började samla leksaker som barn och sedan fortsatte med allehanda objekt upp till 70 års åldern. Fanns en hel del prylar man kände igen från barndommen och mopedåldern. Lämnar detta lilla museum för att leta upp ett boende för natten. Hamnar i Orsa där jag hittar ett vandrarhem som passar mina behov för blygsamma 300 kr natten.
Lägger till en hundring så är frukosten fixad, sätter mig ner vid receptionen och tar del av hotellets wi-fi för att redigera ett par film klipp. samtidigt som jag lysssnar på portiern som på en svensk-engelsk brytning välkomnar sina gäster. Växlar några ord med ett par motorcyklister som var på väg söderut till Mariestad, sista övernattningen på deras roadtrip. Somnade tidig efter första nattens dåliga sömn vilket jag nu hoppades på att ta igen med en liten sovmorgon.
Vaknade redan halv sju men kände mig utvilad och taggad att ta mig an en dag på bågen. Lika bra att börja packa innan frukost, ett ungt par från Holland är lika tidiga och hade börjat packa sin motorcykel. Dom hade varit uppe i norra Sverige och åkt Vildmarksvägen men var nu på väg hem till Holland. Önskar dom en trevlig resa, klickar fast tankväskan och är klar för frukosten samtidigt som ungdomarna kör ut genom grinden glatt vinkande. Undrar just hur det fungerar i covidtider att åka från Holland genom Danmark och in i Sverige, ja det är en fråga som är försent att ställa till dom nu.
Gör iordning några extra mackor från frukostbuffén för ett litet fika stopp utefter vägen. Fortsätter på de små vägarna från Orsa till Storstupet några kilometer på grusväg så är jag framme vid parkeringen och en något förbryllande skylt ner mot Storstupet "Besvärlig nerfart" med tanke på att man behövde klättra över stock och sten för att komma ner så var nog "nerfart" något missvisande. Vilket en äldre kvinna i sällskap med sin dotter också noterade med ett leende.
Blickar upp mot järnvägsbron där jag för 27 år sen satt i tåget på inlandsbanan och blickade ner mot forsen, då tillsammans med min son på väg upp till kvikkjokk för att gå Kungsleden till Saltoluokta. Tar lite foton på forsen och de lodräta bergsväggar som visar vattenmassorna vägen ner mot Orsasjön, rester efter flottningsrännan ligger kvar som ett monument över en svunnen tid i svensk skogsbruk.
Fem km norr om Storstupet ligger Helvetesfallet, en kort stint men jag hinner i alla fall avbryta lunchen för en ormvråk som satt vid dikeskanten. Från parkeringen ner till fallet är det en längre och mer krävande stig, framme vid fallet går det inte att undvika imponeras av djupet i kanjonen ca 30 meters lodräta bergväggar, en kort liten hängbro och man kommer över till den andra sidan och även här finns rester från timmerflottningen. En stunds fotosession innan det var dags att ta sig upp till parkeringen, och det är här jag märker att det finns en viss brist på kondition.
Dricker lite vatten sen är man på rulle igen, inser att det blir sent till Döda fallet om jag kör slingrandevägar på Gpsen så en liten korrigering och vägen blev genast något rakare. Stannar till i Hammarstrand för att tanka 15 km från Dödafallet, fick samtidigt ett tips på ett boende i närheten av två killar som tankar upp bilen och ett tiotal olika behållare som dom har på släpet tillsammans med en motorcykel modell cross. Så kanske man måste göra när man bor ute i glesbygden och det är långt till närmaste bensinstation.
Framme på parkeringen i Dödafallet som är Sveriges största naturkatastrof som fick Indalsälven att ändra riktning och tömde Ragundasjön på 4 timmar. En promenad ut i den forna forsen, en ganska annorlunda upplevelse där man kan se vattnets kraft och hur det har format stenarna under tusentals år och helt plötsligt tystnar allt.
Några foton fick det bli innan jag vände tillbaka till Hammarstrand för att leta upp mitt boende för natten. Egentligen lite sent för att leta boende, men jag har ändå tältet som reserv. Det löste sig fint och jag kom till ett trevligt ställe som drevs av en familj från Holland 300 kr med frukost har nog hittat min nisch vad gäller camping, tältet är med som en garanti om det inte finns andra alternativ.
Packning och frukost, nu är siktet inställt på Gäddede och Vildmarksvägen. Gråmulen start men inget regn än i alla fall, och ska man lita på meteorologerna så ska det komma måttligt eller ringa regn. Lämnar vandrarhem Lergodset efter en utsökt frukost. Startar i strålande sol och en behaglig temperatur. Men redan efter ett par mil börjar det bli lite kallare, lika bra att stanna och öppna upp förstärkningskläderna och dra på en värmande tröja.
Framme i Strömsund stannar jag till vid brofästet för att ta beslut om fortsättningen då vädret inte kommer att bli bättre imorgon. Hade tänkt att övernatta någonstans efter vildmarksvägen men nu tar vädret beslutet åt mig så jag fortsätter hela vägen runt och övernattar i Vilhelmina istället. Ganska frusen efter turen över Stekenjåkkplatån så det känns rätt skönt att komma in på Lilla Hotellet i Vilhelmina och få lite mat och värme. Väderleksutsikterna ser inte särskilt ljusa ut norrut, så jag beslutar mig för inte köra vidare norrut, utan mot Högakusten redan i morgon för att undkomma regnet. Det betyder att resan blir något kortare än tänkt, men torrare och varmare.
Vaknar tidigt börjar packa cykeln och går ner till matsalen för en stadig frukost snor med med lite mackor och lite pålägg så har jag till lunchen på vägen mot Högakusten. Kör inlandsvägen ner söderut fram till Hoting där svänger jag av och kör Bävervägen kan bli intressant solen visar sig mer och mer värmen stiger nu till 15 grader vilket är en ganska perfekt temperatur när man kör motorcykel. Lugnt med trafik på vägarna är inte mycket mer än några enstaka husbilar men så plötsligt dyker det upp ett blåljus i backspegeln bakom mig, första tanken ” fan har jag kört för fort" drar ner på farten och gör mig beredd att stanna men han blåser förbi och blåljusen försvinner bak nästa krök.
Var väl en utryckning, undra just hur stort distrikt han har och om han hinner fram. Jag rullar på här på bävervägen inte mycket bäver men fin natur och vägen är så nära bikerheaven man kan komma. Samtidigt som man börjar bli lite fikasugen, stannar till på en rastplats invid Ångermanälven och skänker Lilla Hotellet en tacksamhetens tanke för deras väl tilltagna frukost, som nu fick bli dagens lunch.
Efter lite googlande hittar jag ett vandrarhem vid Sandslån, ett industriminne från tiden då timmerflottningen på Ångermanälven var betydande, och man anlade Sveriges största virkes sortering här vid Sandslån, en liten ö i älven. Kvar finns arbetar- bostädernas kasernliknande tegelbyggnader som idag är ett vandrarhem. Bokar två nätter då jag tänker tillbringa morgondagen i och kring Nordingrå.
Frukost en ganska minimalistisk variant men helt ok, ingen packning utan bara kameror och spritkök, spritköket för att slippa överfulla restauranger eftersom jag så här i efterhand inser att i ett hemestrande Sverige kan det bli trångt när lunchtimmen börjar. Kommer nog inte bli svårt att hitta en vacker plats att laga mat på. Stannar till vid Nordingrå kyrka som ligger vid sjön, tänder ett ljus tillsammans med fyra andra bikers som också har nån slags anknytning till orten.
En kort stund för eftertanke innan det är dags att åka vidare. Svänger in på bymacken och fyller upp Tigern innan jag åker till Häggnor och stugan där mina föräldrar har bott och där min syster föddes. Vägen dit var lite bredare än sist som var slutet på 50-talet men fortfarande grus, och den hade ingen gräsremsa i mitten längre, inga grindar som skulle öppnas och stängas eftersom korna hade försvunnit för länge sen och ersatts av sommargäster och nybyggda sommarstugor.
Själv har jag aldrig bott här i Nordingrå men hit reste vi på semester varje år på 50-talet, och en del platser blir till minnen för livet även att dom får ett annat perspektiv. De omgivande bergen är inte längre så höga och skrämmande, som dom var i en 5-6 årings ögon. Affären den gamla lanthandeln har fått ett nytt utseende och en ny verksamhet, det såg ut som en rörfirma. Nya hus och en småbåtshamn sjöbodar som förr var just sjöbodar där man förvarade redskap och båt har blivit sommarstugor.
Dom nu asfalterade vägarna var då fina slingrande grusvägar, där mjölkbilen en Volvo rundnos lastades med mjölkflaskor från mjölkborden som stod efter vägen och där omnibussens dagliga turer kördes. Hur spännande var det inte att få åka buss som 6 åring på 50-talet, och om platsen längst fram på vänster sida var ledig då var lyckan total. På höger sida satt chauffören med en svart skärmmössa med ett stort blankt märke på. Just då och i fantasin så var det jag som körde och jag hoppades att det skulle dröja länge innan vi var framme. Till något som drar turister och något som inte fanns när jag var här som barn, Mannaminne ett friluftsmuseum där man kan kliva på en tunnelbanevagn med destination Hagsätra eller klappa en Mammut, beundra flygvapnets stolthet mellan 1955-74 Saab 35 Draken.
Här finns över 50 byggnader där möten mellan kultur och natur konst och teknik sprider inspiration. Fullskaligt konstverk skapat av konstnären Anders Åbergs och Barbro Åbergs. Så här i semestertider är det väldigt mycket besökare och väldigt fullt på parkeringen, men med en motorcykel är det inte så svårt att få plats. Här försvann 3 timmar väldigt snabbt, en svettig promenad upp till utsiktsplatsen tog både tid och kraft men väl uppe blir man rejält belönad med en fantastisk utsikt över Häggvik med gården där pappa växte upp och det smala sundet som leder ut till öppna havet. Längst fram i båten fick man sitta de gånger jag följde med ut för att lägga nät på sena eftermiddagen, en spännande tur från Prästön ut genom sundets mörka vatten
Tillbaka mot Sandslån, en dusch och en promenad runt ön, det och en Västerbottenpaj från vandrarhemmets kök som kvällsmat fick avsluta denna dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar