Norge tour 24

Tankad och klar inför en tur norrut genom Sverige på inlandsvägen, åtminstone upp till Storuman för att där följa delar av Blå vägen in mot Norge. Och från Mo i Rana var tanken att följa Kustlinjen söderut, med några point of intrest. Men först en etapp till Orsa för en första övernattning på Trunna vandrarhem. 

Efter en god och generös frukost var vi redo för nästa etapp, först upp på Tigern var Reine. 

På väg till nästa stopp i Los och en gruva, vilken var i drift från 1730-talet till år 1773. Numera är gruvan ett arbetslivsmuseum. Här bröts kobolt till färg för Sveriges och Europas porslinsfabriker. En blå färg som var tänkt att användas i Svensk porslinstillverkning för att konkurrera med import från Kina, främst genom Ostindiska kompaniet. Gruvorna gav också världen ett nytt grundämne när nickel upptäcktes 1751. En guidad rundvandring under jord på gångbanor och trappor, en mycket säkrare väg ner i gruvan än vad de invandrande finska  gruvarbetarna hade på 1700-talet . 

Efter lite kyliga gruvgångar var det skönt att komma upp till marknivån och värmen för att snabbt komma upp på Tigern och iväg mot nästa delmål. 

Fågelsjö Gammelgård Bortom Åa

Fågelsjö Gammelgård är en välbevarad kulturmiljö med anor från den finska invandringen på 1600-talet. Gården är en unik och ovärderlig källa till kunskap om byggnadsteknik, självhushåll, hantverk och folkkonst. På gården finns även bagarstuga, härbren, loftbod, och en mycket intressant bössmedja, 

som är en av gårdens främsta sevärdheter. Början på 1900-talet byggde man det sk Amerikahuset på andra sidan gårdsplanen mittemot den gamla mangårdsbyggnaden. Det gamla huset lämnades kvar med allt lösöre i behåll och donerades av Kristina Persson till Los kommun. Efter en intressant guidad tur var det dags att dra vidare, nu till en liten stuga i Åsarna för övernattning. 

Nästa dag upp på hästen igen, för fortsättning norrut som blev mer av en transportsträcka upp till Storuman, med ett matstopp i Dorotea. Incheckade i campingstugan medan regnmolnen tätnade

En boendeform som är både billig och ett bekvämt alternativ när man är på mc-resa. Pris från 600:- beroende på standard, så här fick tältet ligga kvar i packningen och faktiskt hela resan.

Utvilade och torra efter nattens regn, var det dags att ta oss an Blå vägen mot Norge. Slingrande vägar var beställt på Gps:en, så här i efterhand skulle en annan inställning varit att föredra, då norrlänska grusvägar i början på juni inte har satt sig efter en snörik och kall vinter. Det blev några kämpiga mil för att hålla hojen upprätt bland tjälskott på ett underlag som var både spårigt och mjukt. 

Vi närmar oss riksgränsen och vädret är perfekt för en tur på hojen. Efter lite proviantering i Tärnaby satt det fint med ett wienerbröd och lite kaffe vid sidan om en fors som troligen har någon förbindelse med Umeälven, eller så är det själva älven. Tankning i Mo i Rana, här kom en skur under tiden vi stod under tak och fyllde på bränsle, bara för att minuten senare spricka upp till strålande sol. Väg 810 var vår väg ut ur stan för att sen ta väg 17, just väg 17 som går mellan Bodö och Steinkjer och är drygt 60 mil lång oräknat sex färjesträckor, är en fantastisk väg utmed kusten. 

En skön bensträckare under tiden som färjan tar oss vidare över vackra fjordar, och med FerryPass kopplat till ett betalkort är det betalt och klart samtidigt som personalen skannar registreringsskylten. 

Första stopp för natten vid bergskedjan sju systrar, en helt ok camping med hytte. Inget förbokat på denna resa då den riktiga turistsäsongen inte har satt igång ännu

Det efter en härlig tur utmed kusten, med två färjeöverfarter en dag där vägar och landskapet visade sig från sina allra bästa sidor. Fortsättningen söderut på väg 17 med för dagen en kortare stint på grund av ett kraftigt regn som är på ingång. Tre timmar med två färjeöverfarter och med ett avancemang på endast elva mil, så fick det bli hotell denna eftermiddag medan regnet vräkte ner, samtidigt som hotellrestaurangen serverade en god pizza. Nästa morgon en god hotellfrukost medan solen åter tittade fram. 

Vi håller oss utmed kusten och väster om Trondheimsfjorden och hamnar till slut i Sunndalsøra för övernattning på  Trædal hotell Turistcenter, innan vi tar oss an Aursjövägen. 

Vägen som byggdes ursprungligen som en anläggningsväg till kraftverksbygget och dammen vid Aursjön på 40-talet. Vägen är en betal väg och kostar 100 nok för mc, en grusväg över fjället som inte är speciellt krävande men den är likväl en upplevelse med sina mörka och trånga tunnlar, där en nära nog slår knut på sig själv. Aurstupet som ligger ca fyrahundra meters promenad från vägen, är en liknande upplevelse som Predikstolen.

Vidare mot Åndalsnes och väg 63 eller Trollstigen som har blivit så populär att den liknar en långsamt slingrande kö av husbilar även att det är tidigt på säsongen. Örnesvängen var ett parkeringskaos så det var inte lönt att stanna, utan vi fortsatte ner till Geiranger för tankning innan vi tog oss upp till Dalsnibba

Efter en övernattning på hotell Pollfoss, kör vi vidare ner mot korsningen i Lom, där Reine fortsätter på väg 15 och jag viker av på Sognefjellsvägen.  Väg 55 från det gröna frodiga landskapet i Bøverdalen kan man ana de mäktiga bergen i fjärran, vägen slingrar sig sakta upp genom dalen.  Samtidigt som temperaturen sjunker ju närmare den majestätiska naturen i Jotunheimens nationalpark jag kommer. På toppen som ligger på 1428 möh och är Nordens högsta bergspass var det 0-gradigt, så högsta värmen på handtagen var nödvändigt. Lite otur med vädret, för vid solsken är det en magnifik väg att köra mc på, kanske går det att pricka in solsken nästa gång. 

Väl ner på andra sida så vänder temperaturen uppåt igen till nära nog tvåsiffrigt och en mer grönare omgivning. 

Efter en färja över Sognefjorden var det dags för Aurlandsfjellet scenic route  istället för den 24 kilometer långa Lærdalstunneln ner mot Flåm

Känner en lätt obalans i framhjulet, vilket jag hänför till däckbyte innan resan, misstänker att jag tappat en balansvikt. Upptäcker samtidigt att vänster sidoväska blev intryck efter en liten markkänning och låser inte riktigt, säkrar upp med ett spännband. Detta gör att jag avbryter och tar kontakt med Mc-Johan i Göteborg som lovar att hjälpa mig så fort jag kommer ner. Så jag tar sikte på Drammen och Oslofjordstunneln för att så snabbt som möjligt ta mig till Göteborg.