To be continued...
Södra Norge del 1
To be continued...
Väskorna klara för hojen, kartan studerad och rutten säkrad i gps:en. Nu är det bara att vänta på att fjällövergångarna ska öppna och att högtrycken ska ställa sig på kö in över Norge.
Toppboxen (ej med på bilden) är reserverad till min kamerautrustning, då denna soloresa är tänkt att ha fokus på foto. Vissa platser har jag besökt tidigare, men då har det inte funnits tid eller rum att grotta ner sig i fotografering, från marknivå till drönarnivå.
Naturen i Norge är dramatisk nu. Snösmältningen får vattenfallen att dåna med maximal kraft. Samtidigt som grönskan blommar nere vid fjorden kan det fortfarande ligga meterdjup snö uppe på bergspassen. Regnskurar och plötsliga väderomslag är nog det ända som är garanterat när det gäller vädret i Norge.
Yr.no får hålla koll på det lokala vädret, visar radarn på regn? Så får det bli närmaste campingplats för en hytte, för att undvika ett blött tält i packningen på morgonen. Den absolut bästa appen för camping i Norge är NorCamp Där går det att filtrera på priser, se recensioner från andra mc-resenärer samt se exakt vilka faciliteter som finns på respektive plats.
Första etappen blir till färjan Moss- Horten, där blir första övernattningen. Därifrån bär det av i nordvästlig riktning. Mer under resans gång längre fram på Instagram: motorcykelutsikter.
Mellan varvtal och slutartider
Nu är våren och årets hojsäsong på plats. Det märks i luften – och framförallt i vattendragen. Vinterns snötäcke har dragit sig tillbaka och övergått till en ny form och kraft. Det är en tid då naturen visar upp sin mest dynamiska sida, där små bäckar förvandlas till brusande åar. Även om vårfloden kan innebära utmaningar så är den början på en ny, grönare och varmare årstid.
På hojen blir varje kurva en nystart och varje raksträcka en påminnelse om ett landskap som sakta vaknar till liv. Ett par timmar bland varvtal och slutartider och där, mellan dånande vattendrag på en sten vid forsen smakade kaffet extra starkt.
Växlar mellan friheten på två hjul med jakten på det perfekta ljuset. Just nu ser jag fram emot juni och en foto och mc-resa till de Norska fjordlandskapen.
Årets första
Mars och årets premiärtur, en kort tur på stan, mest för att göra en uppstart och varmköra. Triumphbågen startade utan problem efter vintervilan, så det var omöjligt att inte ta en sväng i solskenet. Himalayan däremot hade ett batteri som tappade effekt, så det fick bli ett batteribyte med en senare premiär. Närmast i kalendern ligger besiktning av Tigern, Himalayan fick sitt godkännande i höstas. Trots troliga återkommande bakslag i vädret så har mc säsongen äntligen startat, även om den inledningsvis mest tillbringas i garaget och i diverse kart appar.
Uppdatering av kamera har det också funnits tid till, inte för att den gamla är gammal utan mer för att det är få saker slår doften av nyslipad teknik (okej, kanske doften av kaffe, men det är nära!). Efter lite velande fram och tillbaka, pros and coins bland Canons utbud på fullformat spegellösa kameror så var det dags att ta steget och uppgradera väskan. Säg hej till min nya följeslagare: Canon EOS R6 Mark II.
Varför just denna? Här är några saker som avgjorde.
IBIS inbyggd bildstabilitet i kamerahuset, fullformat sensor, autofokusen är magi: Den hittar ögonen snabbare än jag hinner blinka. Farten: Med upp till 40 bilder i sekunden så går det att fånga de minsta rörelserna, spray and pray. Mångsidigheten: Den presterar bra i svagt ljus, klarar ISO upp till 102,400 och 204,800 i utökat läge. R6 II fått ny sensor med högre upplösning och snabbare utläsning. Nu väntar timmar av utforskande och inställnings-pill.
Istid
Det finns en speciell sorts rastlöshet som infinner sig så här års. När kylan känns ända in i märgen och våren är sjukt avlägsen. Tre månader till, sen ska Tigern besiktigas och under tiden studerar jag diverse kartor över södra Norge. Planen ? En fotoresa i södra fjordlandskapen, med många fotostopp och därmed inte så långa dagsetapper. Ett upplägg som bäst körs solo och där man kan gå in i sin egen fotobubbla. Förhoppningsvis med en ny Canon R6 II, en uppdatering från R50, från cropsensor till fullformat, vilket kommer att bli både lärorikt och spännande.
Vad som väntar längs vägen är dramatiska fjordar där fjällen stupar rakt ner i havet. Arkitektur och historia från de mytomspunna stavkyrkorna till vågad arkitektur längs de nationella turistvägarna. Naturens krafter som dånande vatten massor precis invid vägrenen.
Resan blir på riktigt mc-manér med en kombination av tält och campingstugor beroende på väder, en liten hytte när kroppen behöver en riktig säng och utrustning behöver torka. Det enda som är säkert när det gäller norskt väder är att det kommer att regna, frågan är bara hur mycket, var och hur länge. Färdplanen får vara så lite plan som möjligt, flexibilitet får ta stor plats på den här resan.
Skönt att veta att man har det man behöver för att klara sig på egen hand, utmaningen blir att prioritera all utrustning och bara ge plats till det allra nödvändigaste. Så nu är det bara att invänta vår och värme och hålla hojen laddad, sen i vår gäller det att ha koll på norska statens vegvesen, för att se när fjällvägarna öppnar efter en lång och snörik vinter.
Grustouring
Framme hos Rönnegårds bädd och frukost, 40 mil men relativ torr trots att de sista 20 milen fick avverkas i hällande regn. Incheckad och ombytt till civila kläder och dags för god mat mat och presentation av upplägg och deltagare.
Efter en god frukost var det dags för lineup, väderutsikterna var sådär så regnkläderna på från start. Ett lätt regn som upphörde efter nån halvtimme och efterlämnade dammfria grusvägar till oss och ett perfekt mc väder resten av dagen. Ortsnamn som Grycksbo, Bjursås, Rönnäs passerades med ett brett leende.
Grand final
En sista resa med mc för i år, om man bortser från en tur ner till Bomans mc för en årsservice på Triumphbågen. Med tanke höstens antågande kan väderutsikterna bli en utmaning men jag tycker nog jag är väl förberedd, även att prognosen visar på "omväxlande molnighet med ihärdigt regn och inslag av kraftiga skurar och risk för hagel." Kost och logi ordnad, bara att åka med och uppleva denna mix av natur, kultur och äventyr vilket tillsammans skapar en unik upplevelse att minnas. Klar för avfärd med minimal packning, cirka 120 mil på fyra dagar. Till Gagnef blir det på vägar som passar Himalayan, det kommer att ta med tank och lunchstopp 7 timmar och jag räknar med att vara på plats hos Rönnegårds Adventures runt kl 16.
Grusvägar i Dalarna; Dalarna har ett omfattande nätverk av grusvägar, är man bara bekväm med att köra på grus kan dessa ge fantastiska upplevelser med skogsvägar, sjöutsikter och kuperad terräng. Det ska bli fantastisk intressant och framför allt kul att följa mctouring.se på denna grustour i Dalarna. Så nu lämnar vi Madonna i garaget för en rejäl blöt dagsetapp till Gagnef.
Grustur med Himalayan
Det här blir hur kul som helst, ett tvådagars körupplägg för oss som kör Royal Enfield Himalayan 411/450 eller Bear 650. Det blir en 40 mila tur upp till Dalarna på Himalayan, i mitten på september där väntar Dalarnas fantastiska grusvägnät. Två dagar genom ett vidsträckt skogslandskap i Siljansbygden och Dalabergslagen. En vacker natur med brukslämningar, fäbodar och andra intressanta platser som präglar landskapet i Dalarna och Bergslagen.
Ett nytt framdäck och oljebyte har den lilla svarta fått och är nu redo för ett litet höst äventyr. Totalt med resdagar blir det fyra dagar på Himalayan, boendet blir på Rönnegård Adventures AB. Bara att hoppas på hyggligt väder, varmt underställ och regnställ blir det första på packlistan utöver toalettartiklar, ett par byxor, fleecetröja underkläder och skor. Övrig utrustning, termos en kompaktkamera, en GoPro sen är Himalayan klar att möta hösten och övriga Royal Enfield åkare i Dalarna.
Normandie
Mc-äventyret till Normandie börjar i Göteborg med en resa över lugna vatten och en landstigning i Kiel.
Efter åtminstonde ett par månaders längtan att komma ut på två hjul för en lite längre resa, är det äntligen dags. Motorcyklarna är servade, däckade och packade med allt vi behöver för resan - kläder för alla väder kameran för alla spännande vyer.
Vi lämnar Jönköping i backspegeln, för ett första språng söderut på kontinenten. Förväntningen ligger i luften när vi tar oss ner till Göteborg och färjan till Kiel.
Två timmar senare, möts vi av en helt annan atmosfär – ljudet av havet, folk som reser mot olika mål och motorcyklar parkerade längs fartygets däck. När färjan lämnar hamnen tar resan ny fart denna gång ut över västerhavet söderut.
Morgon i Kiel, ett lätt regn välkomnar oss men som visades vara snabbt övergående. Nere på bildäck är det ett 20-tal motorcyklister i full färd att släppa loss sina hojar, för att efter gränspolisens granskande blickar spridas på det tyska vägnätet. En extra tröja får hjälpa att hålla värmen den första timmen. Vi kör på småvägar ner till Glückstadt för att ta nästa färja denna gång över Elbe.
Tydligen ett populärt vägval för många, en kö på flera kilometer vilket skulle innebära flera timmars väntetid om vi skulle infoga oss i alla bilisters öde. Så det fick bli en spännande forcering innan vi belåtna hamnade längst fram i kön för en smidig ombordkörning.
På andra sidan Elbe blir det en fortsättning på fina vägar genom det tyska landskapet. En välförtjänt paus på vägen – gasolköket är framme och frystorkad mat blir en liten fest. Det enkla är ofta det bästa, känslan av frihet och en stund att njuta.
Dags att börja titta på ett lämpligt hotell för natten, vilket går snabbt med hjälp av diverse hotellappar. De ända hotell som vi förbokade var det i Normandie eftersom den 6 juni varje år samlar tusentals turister och entusiaster just kring dagen D, så där kan det vara ide att förboka hotell
Laddar med en rejäl hotellfrukost innan det är dags att göra iordning hojarna och förbereda oss för en heldag utefter den holländska kusten genom byar och städer och över gigantiska dammar.
Morgon och dags för ännu en dag på Tigern, idag passerar vi Belgium på väg in i Frankrike. En uppiggande fika innan vi kommer in i Normandie, en blåsig dag, men inget regn vilket underlättar.
Normandie är till ytan lika stor som Dalarna, med en vacker natur och mängder med historiska platser, däribland landstigningen 1944 som omfattar flera platser. Miljoner turister kommer till dessa stränder varje år bland annat Omaha Beach, där några av de hårdaste striderna ägde rum. Besök i Airborne museum gav en tydlig bild hur luftlandsättningen gick till.
Den mest kända kyrkan från de allierades invasion av Normandie 1944 är Sainte-Mère-Église. Den blev ikonisk eftersom amerikanska fallskärmsjägare från 82:a luftburna divisionen landade där under D-dagen. En av de mest berömda händelserna var när John Steele, en amerikansk soldat, fastnade med sin fallskärm i kyrktornet och hängde där medan striderna pågick nedanför. Hans historia har blivit en symbol för invasionen och finns även med i filmen "Den längsta dagen"
Den amerikanska 2:a jägarbataljonen fick uppdraget att storma klippan. Trots dåligt väder och navigationsproblem lyckades soldaterna klättra upp med hjälp av rep och stegar under intensiv beskjutning.
Idag är platsen ett minnesmärke över de soldater som stupade och som påminner om de uppoffringar so gjordes för att befria Europa.
Framme vid en av resans delmål Giverny och Claude Monet hem och trädgårdar en av impressionismens främsta konstnärer. Trädgårdar som består av två delar en färgsprakande blomsterträdgård och den japanska vattenträdgården, där han målade sina berömda näckrosmotiv
Sent på eftermiddagen och dags att gå igenom hotellapparna för ett sista stopp i Frankrike. Vi lyckades hittade ett gammalt och slitet hotell som sett sina bästa dagar, men de serverade både kvällsmat och frukost så det fungerade bra. Bra fungerade inte min Tiger på morgonen som vägrade starta verkade vara batteriet som saknade kraft, med hjälp av Tigers hjärtstartare kunde vi fortsätta genom Luxenburg och upp mot Trier och ansluta till Moseldalen




.jpg)

.jpg)



































.jpg)
.jpg)
.jpg)

.jpg)
~2.jpg)
