Valåns flottningsränna

Vägen ner gick på det lite mindre vägnätet, genom ett småländsk landskap som börjar byta ut sommarens färger mot höstens gula och klara nyanser, även luften levererar en lite friskare känsla. Väljer grusvägar framför asfalt, där det går, Himalayan gör sig bäst när den får sprätta lite grus. Framme där vägen tar slut vid en väl tilltagen vändplan mitt i granskogen, och när Himalayan tystnar tar forsens brus över och leder mig ner till flottningsrännan. Valån ett mindre biflöde till Nissan, ett vattendrag där man tog vara på vattenkraften. Vilket hade stor betydelse för verksamheter som t.ex. tråddragerier, kvarnar och sågar, vars ruiner kan ses på flera platser utmed ån.

Valån var en av de första som anslöts till Nissans flottnings område i början på 1900-talet.

Det är inte mer än 50 år sen timmerflottningen i rännan upphörde och lastbilarna tog över timmer transporterna från skogen. I ett tidigt skede flottades "pitprops" gruvstöttor för att skickas till de engelska kolgruvorna. Men i huvudsak levererades det massavirke till Hyltebruk. Numera är rännorna ett kulturminne över flottningsepoken.

 

Röttle

 

Man behöver inte åka så långt för att hitta intressanta miljöer. Vet inte hur många gånger jag åkt igenom Röttle by, på väg norr eller söderut utefter Vättern utan att stanna. Men den här dagen parkerade jag hojen och tog mig ner i ravinen utmed forsen. Här syns spår efter husgrunder och fördämningar bland pittoreska röda stugor. 

Verksamheter i Röttle har sitt ursprung från medeltiden, då man utnyttjade vattenkraften och byggde upp en industriby med verkstäder och kvarnar utefter forsen. Numera är de röda stugorna befolkade av sommargäster och i en av de kvarvarande kvarnarna visar man under sommaren hur det gick till att stenmala säd till mjöl.

Bland fall och förkastningar

Stalpet. Ordet stalp betyder stup eller brant, det stämmer ganska väl på platsen där Svartån kastar sig ner 20 meter och fortsätter norrut. Själv tog jag riktning sydost, på goa mc-vägar genom ett småländsk sensommar landskap

Framme vid Skurugatan utanför Eksjö.

Skuru är ett ålderdomligt utryck för en större skreva, förkastning, därav namnet Skurugata. En miljö som för tankarna till John Bauers trollskogar eller Astrid Lindgrens Borkarövare och Mattis borgen. Men den här dagen visade sig varken Vildvittror eller Grådvärgar.

 

Västkusten

Friska vindar över ett solglittrande hav, moln som lite oroande drog sig samman, men inget regn denna dag. En liten tur som började i strålande sol, där destinationen bestämdes i en rondell och avslutades vid solnedgången i samma rondell 45 mil senare. 

 

😋

Stannade till vid en vacker bro från ett tidigt 1800-tal, fortfarande intakt efter tvåhundra år. Byggd efter dåtidens krav då det räckte att de höll för häst och vagn. 

Trainspotting

  

Risten- Lakviks järnväg RLJ är en smalspårig museijärnväg, där det går att resa som förr i tiden. Trafikdagar lördag och söndag, till det vackert väder. Förutsättningarna kan knappast bli bättre för en mc-tur.  Kaffe med våffla, efter två och en halvtimmes färd med Himalayan på stundtals väl så spännande vägar. 

Alltid lika intressant att lyssna på riktiga tåg entusiaster och se saker från deras perspektiv. 

Avgång från Lakvik, en ljud och doft kuliss sprider sig över stationsområdet, det är början på en resa hundra år bakåt i tiden, då det mesta gick betydligt långsammare.

Hemvägen blev en snabbare variant via motorvägen och ett fotostopp vid en välkänd kuliss