Point of interest inför 2024


"A good traveler has no fixed plans, and is not intent on arriving" Lao Tzu. En mening som passar in hos många motorcyklister, men de flesta av oss har kanske både ett mål och en tidsplan. Inför resan till Nordnorge -24  letar jag på Google lite point of interest utefter vägen, det kan bli intressanta stopp efter ett par timmar i sadeln. Det gör visserligen några dagsetapper lite kortare, men som pensionär så är det inte något problem med att hålla tidsplanen lite flytande. Väder för stunden och tiden när man passerar avgör om det blir ett stopp eller bara ett märke på Google maps. 


Så få transportsträckor som möjligt och absolut inga motorvägar, det är målsättningen för resan. Vackra vägar med magiska vyer, en grund för en lyckad dag på hojen. Och fantastiska vägar finns det gott om i Norge, som har blivit något av ett favoritland när det gäller mc-vägar. Där kurvor och krön bjuder på magiska upplevelser och utsikter, spontana stopp omöjliga att planera men perfekta för en gofika with a wiev. 


Men innan gränsen till Norge passeras ska inlandsvägen avverkas. 2024 års mc-resa går till största delen genom Sverige upp till Kiruna och in i Norge via Riksgränsen. Här får man välja ut en bråkdel av alla sevärdheter som finns utefter vägen. En annan sak att ta hänsyn till är hur långt ifrån vägen intressanta miljöer får vara, där kan vädret och dagsformen avgöra.

Loos Koboltgruva Här förflyttas man 250 år tillbaka i tiden och upplever en genuin 1700-tals gruvmiljö. 26 minuter från E45:an. Sväng av mot Los.

Café Cineast i Sveg En gofika i detta helt unika café.

Ivars bilmuseum i Hoting privat samling av bilar och motorcyklar.

Inlandsbanemuseum i Sorsele järnvägsstation.

LKAB Malmberget guidade turer måndag till fredag.



Kedjevård

Dags för årets sista kedjeritual, för nu tror jag inte det blir någon mer tur i år. Cirka sex månaders motorcykelnatt väntar, innan gryningen någon gång i april. Kedjan är sträckt helt enligt instruktionerna och är inom marginalerna. Ett jämnt lager av WD40 och kedjan ser ny ut. Underhållsladdaren skiftar jag mellan Tigern och Himalayan var fjortonde dag, det ska väl hålla batterierna lika laddade som jag till våren.



Under tiden jag sätter kedjeskydden på plats går funderingarna kring nästa års resor, vårresa till Blekinges skärgård. långresa till Nordkap och en sväng över till Gotland. Det går nog att fylla nästa års budget också

Handskar

Lite drygt ett var runt jorden, det var räckvidden på mina handskar. Egentligen inga riktiga mc-handskar,  köpte dom i en e-handel för ryttare, så det är nog mer ridhandskar. Men nu är det dags att byta då de börjar bli lite väl dragiga. Är lite sugen att måla av dom efter fotografiet, det är skavankerna som ger liv och patina och gör så det inte bara är ett par gamla handskar på bilden. 

 

Nya handskar och början på ett nytt varv runt jorden, anpassade till mobiler, skärmar och vackert väder. Återstår ett par handskar till det  ruggiga vädret, sen är jag (tror jag) färdigutrustad inför säsong 2024. Någon eller några turer med Himalayan kan det fortfarande bli, innan vinterns aktiviteter tar vid. Årsmöte i TOMCC, mc-mässan i Älvsjö och planering inför nästa långresa i vår och sommar.


Höst

Nu när dagarna och ljuset blir mörkare och naturen ändrar sina färger, luften är lite mer krispig. Då känns det friskt att vara ute på motorcykeln, men är det bara uppehållsväder så går det att hålla liv i hojsäsongen en bra bit in i hösten, även om turerna inte blir så långa.

Med kameran på plats i tankväskan och den småländska grusvägen framför mig, omgiven av en tät skog. En perfekt plats för en gofika intill en väg, glest trafikerad med en gräsbevuxen mitt. Nästan som att sitta på ett jaktpass, beväpnad med en kaffetermos av okänd kaliber och vänta på att älgen ska visa sig.


Medan Triumph Tiger precis är servad och fått ventilerna justerade är den nu parkerad inför nästa säsong. Så nu är Himalayan tjänstgörande hoj, vilket fungerar riktigt bra. Lätt och smidigt tar den sig fram även på de minsta vägarna och är det vägbom så går det att vända på ett smidigt sätt. En hoj som passar på de korta avstånden, fast det har blivit en och annan långtur  med Himalayan också. Den gör sig dock bäst på en krokig grusväg.