Vintersolstånd

Mörkare än så här blir det inte, nu vänder det om än något långsamt mot ljusare tider. Och som tidigare år är förberedelserna ungefär detsamma, bläddrar bland kartor, resekataloger för att hitta utsikter, sevärdheter och kurvor att luta sig igenom. Minst en lite längre resa varje år är målsättningen, förra året blev det två resor i Norge men nu lockar Dolomiterna och Alperna i Österike.    

En uppstart och några minuters varmkörning, för att få lite cirkulation på motorolja och kylarvätska, vet inte om det har någon betydelse, men jag har alltid gjort det vid den här tiden på året så även denna dag. Blev lite sugen på en kort sväng men kylan och halkan hänvisade mig till en tre meters tur in i garaget igen. Passar på när jag ändå är i garaget att titta över lite utrustning, en campingstol som behövde en handpåläggning inför kommande hojsäsong, ett vandringstält är inköpt till utrustningen, ett litet lätt bivaktält ett smidigt alternativ när man är på resande fot.  Än dröjer det lite men nu är ljuset på väg.

Vinterns 1:a vårtecken

Vinterns första vårtecken landade i inboxen från Destination Gotland och det kanske börjar det bli dags att planera en sväng över till solens ö. Från Oskarshamn till Visby och tillbaka på fastlandet via Nynäshamn, vidare till Dalarö och färja ut till Ornö för en fika, tillbaka via Värmdö och Rindö,  färja över till Vaxholm. Sen då, ja det går att fortsätta på fina kurviga vägar upp till Grisslehamn för att ta färjan över till Åland. Så är en vecka på bågen gjord, med boende i tält, återstår att klämma in en tid kalendern, eller bara vänta in en solig femdygnsprognos.

Och med bara fem månader kvar tills man är på två hjul så börjar även mc-träffarna så smått annonseras. Ett svenskt och ett danskt rally finns med i mc planeringen så här långt inför 2023. Just nu väntar jag på tid och plats vad gäller det svenska Britannia rallyt. Det danska 32:a rallyt där är datum satt till helgen 18 till den 20 augusti och platsen är Rødkærsbro 15 kilometer sydost om Viborg på Jylland. Det datumet är numera reserverat, bara att hoppas på att det svenska rallyt snart  kommer på plats.

Alpturer ll

Fortsätter att titta på turalternativ i Österrike med utgångspunkt Kärnten, nu med bara fem månader kvar av garagesäsongen.

I spåren av klassiska motorcyklar.(29 mil) På väg söderut går rutten via Fürnitz till Wurzenpasset (1 073 m) och Slovenien. Åker genom Kranjska Gora till Jesenice och vidare till Lipce. I byn Pokljuka, (VM i skidskytte) svänger av mot vänster in på en grusväg till Bohinjska Bistrica och därifrån tar man sig till Škofja Loka så långt som till Železniki. Motorcyklister kan nu se fram emot en extremt naturskön väg via Kropa till Kranj. Vid Seeberg Sattel (1.218 m) i Karawanken Range går man tillbaka över gränsen till Kärnten. Själva passervägen är asfalterad och i mycket gott skick. Renodlade on-road-åkare kommer att vara i sitt esse på Seeberg Sattel. Stannar till i Ebriach, väster om Bad Eisenkappel, vid Gasthof Zum Florian och besöker motorcykelmuseet där som drivs av Bedi Böhm-Besim. Inträdet är gratis. Man kan beundra cirka två dussin objekt från första hälften av förra seklet, snyggt arrangerade och välskötta. Fortsätter sedan västerut, men innan du går upp till Schaida Sattel är det värt att ta en kort avstickare in i Trögener Klamm-ravinen.

Sevärdheter: Bunker Museum på Wurzen Pass, Ebriach klassiska  Fordons Museum

Hårnålsböjar för avancerade motorcyklister. (25 mil) Med start i Hermagor mot Tröpolach leder rutten till Nassfeld (Passo Pramollo, 1 552 m höjd), förbi Kärntens största skidort till Pontebba (Italien). Fortsätter genom natursköna Val d'Aupa i riktning mot Moggio och Tolmezzo. När man har kommit över den något förvirrande rondellen i Tolmezzo, kör mot Ampezzo och svänger höger till Sauris. Här på den mycket smala, slingrande vägen med delvis obelysta tunnlar längs Lumi-ravinen upp till Sauris på 1 400 m höjd (den högst belägna kommunen i Friuli-regionen). Över Sella di Razzo (Razzosa och i slutet av bergspasset till höger i riktning mot Prato och Comeglians till Paluzz. Rutten fortsätter sedan mot Timau över det välutvecklade Plöckenpasset på 1 360 m och vidare mot Kötschach- Mauthen. Fortsätter norrut, Gailbergpasset till Oberdrauburg. Här sväng höger, resten av rutten går genom Upper Drau Valley mot Greifenburg-Weissensee och över Kreuzbergpasset (1 077 m) tillbaka till Hermagor.

Sevärdheter: Garnitzenklamm Gorge, Kötschach-Mauthen Front Museum.

Nockberge nationalpark, bikers heaven (28 mil) är fascinerande för alla motorcyklister. Från Hermagor kör man mot Weissensee, över Kreuzbergpasset (1 077 m) till Greifenburg och tar sedan B 100 till Spittal/Drau. Något som är väl värt att se där är Porciapalatset med sitt informativa kulturarvsmuseum. Fortsätter sedan mot sjön Millstätter See. I Seeboden ta avfarten mot Treffling i den andra rondellen och följer den smala vägen genom Lieserdalen mot Gmünd. Gmünd är den bäst bevarade lilla medeltida staden i Kärnten. Dess Porsche Car Museum är också värt ett besök. En omväg här som tar sig genom Maltadalen och över Malta High Alpine Road till den imponerande Kölnbreinsperre, Österrikes största damm på 2 000 meter. Från Gmünd, fortsätt genom Lieserdalen ända till Kremsbrücke. Där svänger man av mot Innerkrems där en av Österrikes mest natursköna bergsvägar börjar: Nockalmvägen, 34 km av äkta bikernöje.  Fortsätter sedan turen till Bad Kleinkirchheim, Radenthein och Döbriac Där, vidare över Glanz (fantastisk utsikt över sjön Millstätter See) till Ferndorf, mot Stockenb och så långt som sjön Weissensee östra stränder.  Efter en kort stopp fortsätter mot Boden och Kreuzen, via Windisch Höhe tillbaka till Hermagor.

Sevärdheter: Porsche Museum i Gmünd, gamla stan i Gmünd, Kölnbrein damm med skywalk.

Alpturer l

2023 års vårresa ned till Österike  med dagsturer på svindlande alpvägar och pass, utgångspunkten i Österike blir lämpligt boende i närheten av Villach. Därifrån är det bara någon timme till Italienska och Slovenska gränsen. Jag utgår från ett tiotal alternativ till dagsturer, så det finns en hel del att välja mellan. 

 Dagstur. Tre länders tur  ca 30 mil

Från Fakker See på väg 85 österut genom en del av Rosentaldalen, varje område i dalen har sina speciella egenskaper. Vid Kirschentheuer svänger man av mot Loibl-passet (1 367 m), gränsen mellan Kärnten och Slovenien i östra Karawanken-området. Efter Tržič blir det Lesce-vägen för att undvika all trafik på väg mot Bled. I sjön Bled, vid foten av Julianska Alperna, finns en liten ö med Mariakyrkan och dess berömda önskeklocka. Turen fortsätter till Bohinjska Bistrica, med en avstickare till sjön Bohinj som rekommenderas starkt. Därefter tillbaka till Bohinjska Bistrica, fortsätter via Podbrdo mot Tolmin och Kobarid med ett besök i Världskrigsmuseet i Kobrid

Vidare mot Bovec vid floden Soča med dess kristallklara, smaragdgröna vatten och vita klippor med många raviner,  Ett annat bergspass, Predil, som tar sig in i Italien och till Tarvisio. Turen uppför Dobratsch på Villach Alpine Road är den stora finalen på denna tur.

Dagstur. Höjder med historia ca 22 mil

Från Fakker See på väg 85 västerut mot Arnoldstein. Fortsätter till Hart och svänger av där till Kranjska Gora i Slovenien. Det innebär att åka övqer Wurzenpasset (1 073 m) – en krävande men rolig rutt med sina smala, slingrande vägar och lutningar på upp till 18 %. Längs floden Save börjar nästa spännande uppstigning till Vršič-passet. På en höjd av 1 611 m över havet är Vršič det högsta bergspasset i Slovenien och förbinder Kranjska Gora med Trentadalen. Några av de 48 hårnålsböjarna på den norra delen av passvägen har fortfarande kullersten. Från Vršič-passet finns en magnifik panoramautsikt över Triglavs nationalpark. Rutten går vidare mot Soča och Predil till Italien. Innan gränsen har man möjlighet att ta en tur uppför den 12 km långa bergsvägen till alpstugan (1 906 m) vid foten av den 2 677 m höga Mangart. Tillbaka nere i dalen går rutten till Sella Nevea, Chiusaforte och Moggio. Där svänger man in på Val d'Aupa som löper norrut mot Pontebba. En annan stigning väntar - upp till Nassfeldpasset (Passo di Pramollo) på 1 552 m. Nedfarten på den österrikiska sidan har härliga kurvor, som tillsammans med den goda vägbanan är en dröm för en gammal motorcyklist.

Vintertid

Ställer tillbaka klockan och hojarna

Nu är det vintertid och vinterförvaring för dessa två britter, trots ett varmt oktober så är det dags. Det blir en garagesäsong som varar fram till april, längre än så ska dom inte behöva stå, åtminstone inte Himalayan. Tiger kommer att få vänta till maj och vårresan till alperna. Helt tyst och stilla kommer det inte att vara i garaget. Ett par gånger under vintern startar jag upp och varmkör på tomgång, bara för att köra runt oljorna. Vet inte om det har någon betydelse, men har alltid gjort det och det känns rätt.

Under tiden motorcyklarna står stilla får man hantera rådande årstider.

Trots att våren är den årsstid som jag håller som favorit, kan jag  uppskatta en fin höstdag. Årstidens fantastiska variationer av lysande färger, från brinnande orange till glödande rött med mängder av nyanser där emellan. Lägg därtill en klarblå himmel som speglar sig i ett stilla vatten, ja då är det inte svårt att vara fotograf med en enkel mobilkamera.

Säsongsavslut

Brukar ställa in bågen för vintervila i september, men i år gick halva oktober innan det var dags att ställa in Himalayan inför vintern. Kedjan sträckt och smord, fulltankad, tvättad, putsad och redo för nästa säsong.

Triumphbågen var klar för vintervilan något tidigare, nyservad med nya däck och även den klar inför våren. Återstår att se om höstens sista tur är körd, eller om det blir ett eller annat återfall. Hursomhelst måste det ändå vara njutbart att åka båge och när temeraturen kryper ner under 10 grader blir det snabbt kyligt, även om värme i handtagen hjälper en stund. Lutar nog åt att det är dags att dra sig in i stugvärmen för att damma av penslar och målarutrustning. Lite skrollande i bildbanken från sommaren mcturer ska förhoppningsvis lösa upp "painters block "

Kvilleken & Råås kvarn

 

En hösttur i Småland med Himalayan. Med ett abonnemang från TomTom och en mobilapp går det att hitta riktigt fina mc-vägar med en blandning av asfalt och grus. Lite krispigt på morgonen med daggvåta vägar, så en viss försiktighet med fokus på kurvor som ligger i skugga. Även lite hänsyn till jägarna eftersom älgjakten har börjat och av ren självbevarelsedrift höll jag mig borta från dom minsta vägarna längst ut i skogen. Allt eftersom solen steg över trätopparna, steg även temperaturen till behagliga 12 - 13 grader. En riktig gofika i solen vid Kvilleken eller Rumskullaeken som den också kallas. En imponerande  jätte med sina 13 meter i omkrets  och med en ålder på 1000 år så är den sannolikt landets äldsta ek.

Vidare mot nästa delmål för dagen på galet fina mc-vägar, förbi ett gäng jägare som precis avslutat sina pass. Dom såg inte alltför irriterade ut över min framfart kanske beroende på deras goda jaktstart, såg i allafall en älg upphängd i en maskinhall. Framme vid Östergötlands älsta kvarn, för den sista slatten kaffe som sköljer ner sista kanelbullen för dagen. Råås kvarn som är uppförd av Johan Svanhals och hans hustru Märta Kristna Gyllenståhl på 1700-talets mitt. Det finns även ett sågverk som är beläget 200 meter nedanför kvarnen. Sågen är från 1670-talet. Inför nästa år kan det vara ide att hålla koll på kvarndagarna, http://www.raaskvarn.se/ då det går att uppleva ett levande arbetslivsmuseum.

Octobertur

Fjorton grader och sol, än är inte hojsäsongen över. Ska bli spännande att se hur länge det går eller som det är njutbart att köra i år. En spontantur ner till Växjö på fina vägar, blandat grus och asfalt genom ett smålänskt landskap i höstens färger. Strax norr om Växjö vid Helgasjöns strand ligger Kronobergs slott Det som idag är en ruin var en gång i tiden ett av fyra slott vid Sveriges dåvarande södra gräns som skulle skydda landet mot ärkefienden Danmark Slottet utgör en typisk Vasaborg med stora runda hörntorn och har flera drag gemensamma med Kalmar och Vadstena slott. Stallmästargårdens servering var föga förvånande stängd, så den egna fikan delades med slottskatten som kom fram så fort bordet var dukat. 

 

Askeryds granit

Det var dom sista åren som stenbrottet var i bruk som jag var här sist, då som tankbilschaufför levererande dieselolja. Olja till tryckluftbrännare som skar ut blocken direkt ur berget, för att sen köras på lastbil från Askeryd och vidare med tåg eller båt ut i hela världen. En kubikmeter granit väger omkring fyra ton, de största blocken kunde ha en vikt på 35 ton. Som mest kunde 250 kubikmeter brytas på en månad. AB Bröderna Wallins Granitindustri drev stenbrottet från 1950-talet fram till 1990-talet, då den rödaste stenen med högst kvalité tog slut. graniten såldes över hela världen och har använts till husfasader i till exempel Milano och San Francisco, till skulpturer - bland annat Hiroshima-monumentet i Tokyo och "Rött anteckningsblock" på torget i Aneby. Sakta gör naturen vad den kan för att dölja och läka de öppna såren.

. 

Först till kvarn sen till...

En kvarn ett dött fall och en fyr 

En heldag på hoj med lätt packning, kameror en termos kaffe och ett smörgåspaket. Tidig start på slingrande vägar, första stoppet en timrad kvarn, eller Gammelsjö Tullkvarn som den heter.

Kraften från Kvarntorpsån som flyter fram genom den tätbevuxna skogen, drev en gång i tiden runt det stora kvarnhjulet som malde säden till mjöl. Betalningen till mjölnaren bestod av en andel av det malda, en kappe ur varje säck (4,58liter) tullades, därav namnet Tullkvarn. Kvarnen var i drift fram till 1942 och tull som betalningsmodell förbjöds 1951.

Yngeredsforsen är en imponerande industrilämning, som var aktiv från början av 1900-talet fram till 1964 då forsen tystnade. Då hade ett nytt kraftverk byggts uppströms i Boaforsen. För att få bästa effekt från turbinerna, ledes vattnet ner i en tunnel förbi Yngeredsforsen och fallet blev torrlagt. Dagen till ära hade man släppt på lite vatten, troligen är det fullt i vattenmagasinen.

Längre västerut än till Morups Tånge Fyr strax söder om Glommens hamn kom jag inte denna dag. Fyren som började byggas 1841 och är 28 meter hög. Och den 1 november 1843 tändes rovoljelampans veke och spred sitt ljus över Kattegatt. Morups Tånge fyr har landets äldsta fungerande fyrlins i original. Väl hemma hade det redan börjat att skymma, hemvägen blev ett lite rakare spår men ändå nära nog 35 mil på dagens trippmätare.

Servicedags

September och dags för service på Triumphbågen inför vintervilan och i år blev det knappa tusen mil på Tigern, fattas sex-sjuhundra till milservice, så det får blir en årsservice. Men ändå hamnade totalen nästan på 1400 mil med hjälp av min andra hoj Royal Enfield, med vilken jag kört nära fyrahundra mil så det blir ändå som ett normalt mc-år. Ett mc år som inleddes i början på maj och fortsätter in i september med några turer bland fina höstfärger på Himalayan. Mc-Johan i Göteborg tar hand om min Triumph. Medan Two Smoking barrels i Skara servar min Royal Enfield, fast det blir först i maj nästa år. Men än är säsongen inte över, medan Tigern får vila så får Himalayan fortsätta tjänstgöra lite till.  

Kan vara dags att se över mc-kläderna, nu när det inte är så tätt mellan turerna. Rengörning och impregnering är väl det som står på programmet. Även med ett Gore-Tex ställ som klarar lätt regn ett par timmar, så behövs ett smidigt regnställ med bra passform. Får se vad som finns i butiken under tiden hojen får service.

 

På ett TET-spår

TET eller Trans Euro Trail med över 51 000 km grusväg och är en episk motorcykelresa genom Europa. I Sverige börjar  spåret i Malmö och slutar efter 3300 km i  Muonio vid den finska gränsen

Med Himalayan kliver jag på TET i Västergötland från Mullsjö och norrut, vet inte riktigt hur långt det blir men det blir en heldag i allafall, passerar byar och gårdar på fina grusvägar. Är ganska road av Himalayans förmåga att ta sig an grusvägar av varierande karaktär smidig att hantera när det blir trångt, eller när man måste vända för att vägen slutar vid en ladugård.

Packningen består av en kamera två GoPro en drönare, en termos med kaffe och ett smörgåspaket, mer ryms inte och då har jag ändå Canon kameran i ryggsäcken. En tur med förhoppning att få med mig några fina bilder, jag vet att tiden på dagen inte är den bästa för fotografering. Även om det inte blir så många foton, så får man en stund i naturen och framför allt en tur på Himalayan.

Från sommar till höst

September, sommarens sista dagar övergår nu till höstens första, även att det inte skiljer så mycket än. Men nu får Tigern vila förutom en resa ner till Göteborg för en service. Istället blir det R E Himalayan som får tjänstgöra fram till maj med uppehåll för vintermånaderna. Det ska nog gå att med hjälp av Himalayan och kameran ta vara på höstens färger och med en tidig vår på Himalayan även vårens.

En koll på Grusvägskartan för att hitta några fina vägar, eller bara lita på att TomTom med inställningen slingrande vägar gör jobbet. 

Det blir inte så många mil vid varje tillfälle, med tanke på att det börjar bli lite kyligare på morgonen. Men jag söker mig till de mindre vägarna med kortare turer, som ändå tar mig längre ut i naturen. Det blir en stund i sadeln och i solen, en fika och en liten fotosession. Foton som förhoppningsvis tar mig till ritbordet i vinter, tillfällen och ögonblick som tillsammans blir till en dag att minnas.

Ordning i lådorna.

På Royal Enfield sitter det nu två mjuka väskor från Kriega, en tolv och en sex liters. Vilka fyller behovet av packningsutrymme när det gäller Himalayan, tankväskan får den dela med Triumphs ökenråtta än så länge, får se i vinter om den får en egen, något mindre i så fall.

Tigern har i stort sett den utrustning den behöver, men letar efter någon form av flyttbar fackindelning till en av väskorna troligen toppboxen (kökstrossen) Något som passar till gasolköket, gasolbehållare, mat, o.d. det har en förmåga att bli lite rörigt i lådan när man varit ute ett tag, och på kortare turer när man inte har så mycket med, så ska det inte rulla runt och skramla. Troligen räcker det med att modifiera några plastlådor som går att lyfta ner i  boxen när det blir dags för camping.

Himalayan

Ett par dagar på Himalayan med mycket grusvägar, med hjälp av Grusvägskartan och TomTom Go i telefonen. Ser fram emot en spännande höst på Himalayan, hoppas även få med mig lite fina höstbilder. Riktigt roligt att köra så kallad "lätt i sadeln" luta cykeln och flytta tyngdpunkten till motsvarande fotpinne, slappna av, ner med axlarna och låta Himalayan göra jobbet med en enkel teknik utan elektroniska program som varierar beteende. Men det går att stänga av ABS på bakhjulet, och det räcker långt, lugnt och sansat inget övermod. Stort fokus på underlaget då grusvägar varierar från hårt packad och spårig till jämn och mjuk full av rullgrus. Här fungerar Himalayan perfekt, låg vikt, brett och rakt styre och en körställning som passar till ett ojämt underlag, resten är upp till en själv. Är inte intresserad att köra fort. Man är ju gäst på landet bland brukare och boende, så ett stort mått av hänsyn är på sin plats. Möter en del ryttare som är ute och motionerar sina hästar, och då gäller det att stanna, stänga av motorcykeln och låta dom passera på ett säkert sätt.

 

 

Smiley

Lämnar garaget med ett leende på den lilla svarta 

Idag får Tigern stå tillbaka till förmån för en tur med Himalayan. Har inte blivit så många mil på den, mest för att Tigern har varit på lite längre resor i Norge.  Men nu ska jag med hjälp av Grusvägskartan rätt ut i spenaten och leta upp lite goa grusvägar, plockar med mig lite kameror och drönare och hoppas stöta på något ödetorp. Foton jag hoppas kunna ha som förlagor till nån akvarell i vinter, har haft ett alldeles för långt uppehåll med målandet, men nu har jag givit mig själv löftet att komma igång till hösten.

Kör mot Lekeryd ser om det går att runda Ylen och Nätaren till att börja med, en runda på tio mil totalt. Nya vägar och utsikter, en del fyrbenta hästkrafter som det gäller att ta hänsyn till. Men drönaren fick stanna i ryggsäcken den här gången. Några foton och ett par minuter med Goprokameran blev dagens facit förutom en fantastisk fin tur på Himalayan.

Britannia 2022

 

Det var ett varmt och välorganiserat Britannia rally som anordnades tillsammans med Bengalos mc. Med strålande sol, och många trevliga, positiva och glada människor med ett genuint mc intresse, framför allt till engelska motorcyklar. Deras kunnande att renovera och hålla i ordning en cykel som har passerat 60 -70 årsåldern med råge är imponerande. När dessa maskiner kickas igång så bildas både en ljud och doft kuliss, som bara dom är underhållande. Temperaturer runt 30 grader, lite i det varmaste laget för mig att hänga med på lördagsturen. Så en kall dryck i skuggan fick bli mitt alternativ. Lekar, tävlingar och en eländig tipspromenad stod på programmet. För egen del avstod jag från fysiska aktiviteter i värmen, att få upp tältet var nog så krävande.

Däremot att gå runt och titta på och uppleva fina gamla motorcyklar, det går alldeles utmärkt i värmen. En Ural från 1928 med ett gott ljud, vann tomgångstävlingen. Snygga och genomtänkta byggen, här gick vinsten till Norge. Lämnade årets rally med ett brett leende med en liten undran var nästa års rally anordnas

 

En liten TET sväng

Klarblå himmel och inte ett moln, ja åtminstone på förmiddagen, ett par mackor  en termos och en läsk det var hela packningen förutom en GoPro på hjälmen. Tanken var att kliva på TET spåret i Ljungsarp för att ta mig norrut, men inte längre än till Sandhem det var planen för dagen. Lite längre fram tänker jag fota lite byggnader, övergivna ladugårdar och torp, vilket jag tror går att finna om man följer TET spåren Bilder som jag hoppas kunna måla under vintern.

Men just nu en liten koll hur avancerat och hur det går att följa spåren samtidigt som man respekterar skyltning och vägbommar.  Vid ett par tillfällen blev det några omvägar men det är nog så man ska använda TET till, som en grund och respektera boende och brukare efter spåret.

En fin runda med Himalayan blev det till slut , vackert väder ett ödetorp jag nog skulle fotograferat, en gofika i det fria och en pralin i Sandhem fick avrunda den här TET svängen

Ett TETspår

TET eller Trans Euro Trail är ett grusvägsäventyr genom Europa, och är inspirerad av Trans America Trail och uppmuntrar motorcyklister att resa lätt och utforska landskapet med dess kultur. Sen beror det på vilken ambition man har, TET består av 51000 km grusväg i Europa. I Sverige börjar spåret i Malmö med ett alternativ från Halmstad, själv nöjer jag mig med spår inom något dygn från Jönköping med start strax söder om Strängsered och mot Karlsborg. Får se om det blir uppdelat i två etappmål.  Spåret fortsätter genom inlandet ända upp till den finska gränsen vid Muonio, en by jag passerade 2019 på väg till Nordkap.

Det blir ett tillfälle att pröva Kriega väskan på Himalayan Lätt packning är det som gäller, gasolkök vatten för matlagning och kaffe och kameror, det är allt. Åker själv så safety first, blir det för snårigt så är det bäst att vända, är inte intresserad av att bära, släpa, dra hojen genom skogen, men jag tror och gissar att det inte är så svåra spår. Nu inväntar jag bara rätt vecka och rätt väder, ska bli skoj och testa

 

.

Kriega base

Några dagar som var lite för varma för att klä sig säkert, så hojarna har fått stå i garaget och se snygga ut. Men nu när  temperaturen har sjunkit till mer bekväma nivåer så kan det bli en tur med Himalayan i helgen, det var ett tag sen RE:an var ute på lite grus.

En koll i Grusvägskartan för att välja väg, och det finns en hel del att välja mellan. Tänker mig en sväng på den östra sidan av Vättern och hoppas på en fin solnedgång, lite kameror,kaffe och en bikermacka det är vad jag laddar ryggan med.

För att slippa packa i ryggsäck eller bara ha kameror i ryggan så är en leverans från Bike Trollhättan av en Kriega OS Base till Himalayan på väg, har redan en Kriega till Triumphbågen och den passar perfekt både funktion och kvalitet så nu är det RE:ans tur att få en uppsättning. En liten chansning att basen passar på Himalayan är det dock, går nog, om inte med lite modifiering Sen kommer det kunna efter behov gå att kombinera rätt bra från båda hojarna.

 

Efter Lofoten

Har landat efter Norge resan, hojen tvättad och packningen upp packad. Tältet med liggunderlag inlagd på sin hylla, helt oanvända på denna resa, eftersom vi var två som delade på kostnaden för hytterna och tillgången var god blev tältet en plan B. En resa i stort efter planen och framför allt utan mssöden om man bortser från en grävling som fick sätta livet till. Vädret kunde vissa dagar ha varit  något bättre, det var egentligen bara en dag  av fjorton  som vädret var riktigt uselt. Det var dag tolv på Vildmarksvägen på väg hem genom Sverige

Återstår att få lite ordning på bilder och GoPro filmer, men även lite förbättringar på eller i sidoväskorna. Och kanske flytta gpsfästet till en mer central punkt ovan instrumenteringen. Sen kan jag inte låta bli att titta lite på nästa resa, Öland-Gotland-Åland  tre öar på samma resa. Blir många färjor men ändå ca 200 mil på 10-12 dagar

Lofoten dag 14

Fjortonde och sista dagen på den här är resan, vädret ser inte så inbjudande ut, så hemlängtan känns lite starkare en sån här dag. Packade och klara för hemfärd redan kl 7,  hoppas vi inte störde chaufförerna sömn när vi åkte. Ett första fika stopp i Rättvik för en värmande kopp kaffe, 10° rena hösttemperaturer men det ser ljusare ut söderut.

Ner till Västerås på lite mindre vägar med vädret  som växlar från lätt regn till uppehåll men ingen sol, så temperaturen håller sig under 12 grader. Vi svänger ner till Tidö slott på fina vägar, här huserar mängder med motorcyklar från slutet 1890-talet till dagens moderna hojar och framför allt  mycket Triumph. Lite käk i Kvicksund innan vi rullar dom sista milen ner mot Jönköping

Lite siffror på NordNorge Touren 14 dagar, 500 mil,  80 timmar i sadeln,  snitthastighet 65 km/tim,  snitt förbrukning bensin 0.45 l/mil, ( 2 burkar wd40 Reines hoj )

Lofoten dag 13

Kläderna har precis torkat efter gårdagens åskoväder, mest tack vare att vi skruvade upp värmen i stugan på max. Vaknade av att vi hade nästan trettio grader i den lilla kompakta stugan. Frukosten  tog vi på macken där vi tankade, innan vi  satte kurs mot Östersund för ett besök hos Willy Carlsson åkeri 

En snabb koll så Reine har surrat WD40 burken, innan vi åker och käkar på restaurang Papegojan. En promenad i  Östersunds centrum och lite proviantering, innan det var dags för vidare färd

Kvällens logi fixad i Ytterhogdal där vi kunde låna ett rum i huset där åkeriets chaufförer övernattar. Sextio mil kvar av denna resa, avaktar vädret och när vi kommer iväg i morgonbitti, det avgör om det blir sista stinten i morgon