Vägen ner gick på det lite mindre vägnätet, genom ett småländsk landskap som börjar byta ut sommarens färger mot höstens gula och klara nyanser, även luften levererar en lite friskare känsla. Väljer grusvägar framför asfalt, där det går, Himalayan gör sig bäst när den får sprätta lite grus. Framme där vägen tar slut vid en väl tilltagen vändplan mitt i granskogen, och när Himalayan tystnar tar forsens brus över och leder mig ner till flottningsrännan. Valån ett mindre biflöde till Nissan, ett vattendrag där man tog vara på vattenkraften. Vilket hade stor betydelse för verksamheter som t.ex. tråddragerier, kvarnar och sågar, vars ruiner kan ses på flera platser utmed ån.
Det är inte mer än 50 år sen timmerflottningen i rännan upphörde och lastbilarna tog över timmer transporterna från skogen. I ett tidigt skede flottades "pitprops" gruvstöttor för att skickas till de engelska kolgruvorna. Men i huvudsak levererades det massavirke till Hyltebruk. Numera är rännorna ett kulturminne över flottningsepoken.
